Daniel kom och hämtade Thea, pussade och kramade henne hejdå. gick för att handla, sedan när jag kom hem så redan då började jag känna en enorm saknad. En natt kan jag vara utan henne, men tanken på att jag faktiskt inte kommer att få träffa henne på en hel vecka sugen riktigt ordentligt.. =(
Jag födde ju inte fram ett barn som jag ville ha för att bara få ha henne varannan vecka. Jag har ingen aning om vad hon får göra, vad hon inte får göra, vad hon har för regler, vad dom gör tillsammans, vad hon får äta. Jag har inte den blekaste om någongting, och det är så himmla jobbigt.
I början så gick det bra, men nu börjar det verkligen kännas. Vill inte vara borta ifrån henne såhär mycket =( Vill verkligen inte missa så mycket som händer omkring henne =(
Man går igenom en jobbigt graviditet, där magen är ivägen när det gäller allt. Man riskerar livet genom att föda fram det underbara tinget, man ligger i extremt smärta i flera timmar, gråter skriker av lycka och smärta, för att sedan inte ens ha rätten att bestämma till 100% över sitt egna barn. Går inte ens att beskriva hur jobbig den känslan är.