Går säkert över snart, men just nu blir jag bara så... "aaa" grinig, arg...
Det kändes som om det skulle funka, trots vad som har hänt och gjort och ingen ursäkt har direkt kommit fram, så har jag släppt det. Kommer aldrig förlåta, men orkar inte bråka. Det livet är borta, jag lämnar det bakom mig, vill absolut inte ta in det i mitt "nya" liv.
Men blir så himmla less. Trodde det skulle fungera, och det första som händer är tjaffs om midsommar, Whats the fucking thing?
Ja jag VILL vara med min dotter på midsommar, midsommar är barnens tid... Jag vill vara med när hon dansar, leker, tjoar, och tjimmar... jag skiter i sandhamn, party, ligg... Men TA INTE FÖRGIVET att jag ska ta henne bara för att jag hade det som önskemål under ett samtal, inget är bestämt.
Att göra planer utan att prata med mig först gör mig så jäkla arg!!!

Det sista jag kommer göra är att sätta ett ligg framför min dotter i alla fall!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!