Att få se min lilla underbara ögonsten efter en vecka igen var verkligen underbart...
Det skär nästan i mitt hjärta när hon pratar och hämtar saker man ber henne... Hon blir så himmla stor, och det känns som om jag missat massor, för antingen så är hon borta en vecka från mig, eller så när jag har henne så jobbar jag och går i skolan så jag är knappt på dagis längre och lämnar eller hämtar.. =( Vilket verkligen börjar göra ont i mitt hjärta...
Som när jag hämtade henne hos mina föräldrar efter jobbet i veckan så visste dom att hon kunde säga äpple, och dom bad henne säga det och mycket riktigt så sa hon det... Jag fick tårar i ögonen.
Hur mycket mer ska hon lära sig när jag inte är där ? =(
När jag ser på henne så gråter mitt hjärta av lycka. Hon är så helt underbar, när hon skrattar, när hon pratar, när hon ska visa hur duktig hon är genom att klä på sig skorna, jackan, plocka in tvätt i och ur maskinen, städa med sopborsten, allt ... 
Jag är lyckligt lottad att jag fått en sådan ögonsten.
Men det börjar verkligen ta att jag bara får ha dig en vecka... känns som om jag inte fått se mycket utav dig, och snart åker du iväg från mig igen