När jag var runt 15 år och precis flyttat hem till Sverige igen var jag den värsta ungen man kunde ha som sin dotter, jag var fruktansvärd, och mina föräldrar fick gå igenom mycket.
Mådde även riktigt dåligt och beslutade mig efter många om och men att gå och prata med någon på Ungdomsmottagningen. Känndes inte ett dugg kul.
Men efter samtalet mådde jag redan mycket bättre, han jag pratade med var helt enkelt underbar.

Han var med och stöttade mig i bråken med min mamma
Han stöttade mig i problemen genom livet
Han visade mig mitt första gravid plus och stöttade mig genom mitt val och abort vägen
Han stöttade mig och Daniel när vi hade det lite jobbigt

Det är många år sedan nu jag såg eller träffade honom, Han länge velat träffa honom igen för att visa honom att allt är bra nu, och att jag fått världens sötaste underbaraste dotter, och berätta för honom att han hjälpt mig mycket.

Fick aldrig den chansen, han har lämnat våran jord. Cansern tog hans liv

Sänder en stor Kram till alla hans nära och kära, Ni hade en underbar människa i era liv!!!!

.