Man kämpar och kämpar, försöker göra det bästa även om det inte alltid är enkelt...
Men det finns alltid två sidor utav allting... Det finnt alltid två berättelser utav allting. Tycker det är tråkigt hur man ska hålla på.
Jag är inte oskyldig, jag har absolut gjort fel många gånger, ingen är perfekt. Men jag har en annan berättelse. Om allt... Hur gick det egetnligen till? Vad var det egentligen som hände? Vem gjorde egentligen vad?

Sedan undrar jag en stor grej... Hur tänker man egetnligen om man ringer för 10 000 kronor på två månader.. fast man har ett fastpris abonemang????????? Vad tänker man med? Kan inte vara huvudet i alla fall.
Det är helt sjukt... och det är inte okej, så gör man inte... och specielt inte om man inte själv får räkningen.