I går var det dags att säga Hejdå till Daniels farmor.
Jag klarar verkligen inte av begravningar, speciellt när jag ser alla andra gråta. Det var en jätte fin begravning, och jätte fina sommar psalmer dom hade valt ut, men att sitta där på fösta bänken och stirra på kistan där det faktiskt låg en person fick mig att tänka på farfar, då gick det inte att hålla tårarna inne.
och när man ska fram till kistan och ta sitt sista farväl och lägga blomma, shit, vad jobbigt det är.
På farfars begravning lyckades jag bara lägga ner rosen sedan var jag tvungen att gå. klarade inte av att säga hejdå.
Men det gjorde jag nu i alla fall.

Av Jord är du kommer - jord ska du åter varda

Må livet på den andra sidan vara bättre för både Min farfar och Daniels farmor. Nu lider ni inte längre.





Vill inte lägga ut några bilder från kyrkan, och med dessa bilder blir det inte lika sorgligt.. =)
Det är på ett sätt skönt att man verkligen sagt hejdå när man går ut från kyrkan, så man kan börja le åt vardagen igen.

.